Det är otroligt att se vilken resa AFC gör just nu. Under 2025 har vi fortsatt bygga på det vi startade 2024 – ett år av omställning, prövning och mod. Vi har blivit ett år äldre – inte bara i kalendern, utan i mognad, erfarenhet och ansvar. Spelare som Kevin Dyplin, Lee Hansson Reece Gaylor, Leo Lif och Sixten Sköldqvist tog stora kliv förra året. I år ser vi nästa generation ta vid – som 16-årige Vincent Lif, som redan presenterat sig i Division 1. Det är ett tydligt kvitto på det vi gör. Vi bygger inte bara ett lag – vi bygger en kultur. Från en klubb med utmaningar, har vi tagit över och börjar bygga något nytt. Det är ett jobb få skulle ta. Men vi gör det – med passion, uthållighet och tro på vår idé. Vi jobbar med begränsade resurser. Det betyder att vi måste satsa på spelare som andra klubbar inte ser potentialen i. Men vi ser den. Vi ser inte bara vad spelarna är idag – vi ser vad de kan bli. Det kräver tålamod, struktur och rätt miljö. Och det kräver ledarskap som ORKAR stå kvar när det blåser. Matchsummering – Två steg fram, ett tillbaka Jag vill också summera våra två senaste matcher. Först mötet hemma mot Sollentuna. Vi gör en riktigt stark första halvlek där vi efter tio minuter tar tag i matchen och gör det svårt för motståndaren. Vi går till halvtidsvila med 1–0, men vi borde ha stängt matchen redan då. Skärpa och fokus saknades i avgörande lägen, och det kostade oss. I andra halvlek tappar vi initiativet. Sollentuna kvitterar och vänder till 2–1. Det visar återigen hur utsatta vi blir när skador tvingar oss att använda spelare på ovana positioner eller inte riktigt är redo. Trots det är vi stolta över flera delar i vårt spel samt många prestation där ute. Att vi spelar en 16-åring som Vincent Lif i en sådan match – det säger mycket om modet i vår satsning. Tyvärr blev det vår första förlust på sex matcher. Mot Gävle borta gör vi åter en stark första halvlek, går upp i 2–0 och följer matchplanen väl. Men mellan minut 50–58 tappar vi fokus. Två fasta situationer, två mål bakåt. Inga spelmål – men ändå en påminnelse om vad som händer när koncentrationen brister. Matchen slutar 2–2, men visar ändå att vi är svårslagna, hungriga och växer som lag. Mot framtiden – tillsammans Det är klart att belastningen på våra spelare är hög. Många kommer från bakgrunder med lite speltid och stor skadehistorik. Nu får de ansvar och minuter i en tuff miljö – det är en del av utvecklingen. Man lyckas inte utan att först få misslyckas. Och vi tror på det – att varje misstag är ett steg mot nästa nivå. Vi står på en grund av unga spelare med hunger och potential. Vår största utmaning just nu är att hålla laget friskt, hålla fokus och samtidigt utveckla individen och laget. Det är inte lätt, men vi växer – som grupp, som klubb, som lag. Vi är ett lag folk inte längre kan räkna ut. Vi är svårslagna. Vi står upp. Vi lyfter varandra. Vi har en framtid. Och framtiden är vår vän – så länge vi är ödmjuka, jobbar hårt och håller oss till rätt vanor. Det är nyckeln till framgång. Disciplin. Tålamod. Passion. Nu blickar vi framåt mot nästa match borta mot Assyriska. Vi krigar vidare. Match för match. Steg för steg. AFC Eskilstuna – Från motgång till möjlighet. Från utveckling till resultat. Från utmaningar till kultur

Vi förlorade vår första match för året – och jag är djupt besviken och frustrerad. Hela nio spelare var otillgängliga: • Leo Lif (sjuk) • Emanuel Shabo (sjuk) • Love Lindbäck (skadad) • Jonathan Käller (skadad) • Ethan Koren (skadad) • Yassin Hawat (skadad) • William Nordell (skadad) • Sebastian Eklund (otillgänglig) • Abiola Bamijoko (avstängd) På grund av dessa frånvaro tvingades jag dessutom plocka in tre spelare innan de var redo – Jordan Bender, Albin Flodqvist och Lawson Sabah – och ge dem betydligt mer speltid än planerat. Det innebar både en risk för bakslag och att de fick axla för stort ansvar för tidigt. Vi får inte gäller glömma att både Dmitry o Lawson får spela som mittbackar vilket är egentligen långt ifrån något som jag skulle vilja göra om det inte var den ända utvägen ölet alternativ denna match för att få ihop en backlinje. Med klara ögon ser jag både styrkor och brister: • Styrka: Jag är stolt över grabbarna som kliver fram, tar ansvar och spelar fler minuter än planerat under en mycket tuff belastning. Tycker att alla har gjort ett otroligt jobb o otroliga framsteg fram till idag. • Brister: Vi saknade uthållighet och klarade inte matchtemperaturen fullt ut, vilket blev extra tydligt i andra halvlek. Även då vi vill vinna matchen efter deras kvittering. Men men …. den största besvikelsen riktar sig inte mot laget eller staben – den är helt och hållet min. Vi ledde med 1–0 i paus, och då borde jag ha gått över till ett mer balanserat, tätt försvarsspel för att stänga matchen, särskilt med vårt decimerade manskap. Istället tillät jag en katastrofal andra halvlek där vi spelade alltför öppet. (Även om jag försökte) Jag tar fullt ansvar för den här förlusten och vill be om ursäkt – till grabbarna, till våra supportrar och till alla AFC:are. Förlåt för mitt taktiska misstag och för den andra halvlekens genomförande. Jag lovar att vi ska lära oss, återhämta oss och komma starkare tillbaka. – Coach Alan